Frank Gehry
Att arkitektur kan vara så mycket mer än utformning och placering av dörrar, fönster, rum, väggar och tak har väl knappast någon bevisat mer än den kanadensisk-amerikanske arkitekten Frank Gehry. Hans helt egna arkitekturstil motsäger ofta logiken och utmanar våra sinnen på ett ibland provokativt sätt. Andra kritiker ser i hans arkitektur den sanna föreningen av konst och funktion.
Om du behöver karuselldörrar vänder du dig kanske till Boonedam.se, men för att utforma vestibulen eller entrén där den ska sitta vänder du dig till en arkitekt. Har du en stor påse pengar och sinne för det okonventionella kan du vända dig till Frank Gehry och hans partners.
Gehrys arkitektur är helt unik och för att få en känsla för den kan du titta på utformningen av Guggenheimmuseet i Bilbao, eller det så kallade Dancing House i Prag. Dessa två exempel är ganska emblematiska för Gehrys stil. Hur konstigt det än kan låta om en arkitekt med en så pass säregen stil, måste man ändå säga att hans stil har utvecklats på ett organiskt vis sedan starten i det sena 1950-talets Kalifornien.
Gehry har en förkärlek för att blanda former och materiel på ett till synes kaotiskt sätt. Han tycker mycket om att använda enorma sjok av korrugerad plåt. Bakgrunden till hans stil står att finna i hans barndom. Han uppmuntrades i timtal av sin mormor, då de tillsammans utformade städer av träspill och metallbitar som kom från morfaderns järnaffär. De byggde allt fantasifullare kreationer på vardagsrumsgolvet. Gehrys mor bidrog vidare till hans intresse för det konstnärliga genom att ta med honom till många olika museer och sätta konstböcker i händerna på honom. Senare började han trevande utbilda sig på University of Southern California samtidigt som han försörjde sig som lastbilschaufför.
Han kryssade mellan olika utbildningar och provade på olika arbeten som inte tilltalade honom. Han tog sig en rejäl funderare på vad han egentligen tyckte om. När hade han varit som lyckligast och mest entusiastisk? Han kom ihåg stunderna med sin mormor och beslöt att prova på några arkitekturkurser. Äntligen kändes allt rätt och han blev arkitekturen trogen ända sedan dess. Han arbetar fortfarande oförtrutet vidare trots att han fyller 90 år i februari.
Han fick fler och fler uppdrag i USA, inte längre bara i Kalifornien. 1989 slutfördes hans första projekt i Europa. Ett möbel- och designmuseum i Tyskland. Men det var med skapandet av Guggenheimmuseet i Bilbao 1997 som hans stjärnstatus som en okonventionell arkitekt tog fart på riktigt. The New Yorker utnämnde den skapelsen till ”1900-talets mästerverk” och Vanity Fair utnämnde Gehry till seklets viktigaste arkitekt.
Effekten av Guggenheimmuseet för Bilbao och regionen har varit stor. Det har lett till en kraftigt ökad turism och även andra eftersatta städer och regioner med ambitioner har försökt upprepa framgången genom säregna byggnader. Malmö, med Turning Torso, är ett sådant exempel.
Kritiker av Gehrys arkitektur menar att den har skapat opraktiska byggnader där man har slösat bort material och ytor till ingen nytta. Men när vi tittar tillbaka på det sena 1900-talets arkitektur måste vi ändå glädjas över att någon vågade och fick skapa dessa byggnader.
