Renzo Piano
Renzo Piano är en samtida arkitekt som har skapat flera byggnader som redan är ikoniska, eller som sannolikt kommer att bli ikoniska. Han har bland annat vunnit Pritzker Architecture Prize år 1998, och utsågs år 2006 till en av de 100 mest inflytelserika personerna i världen av TIME, närmare bestämt som den 10:e mest inflytelserika personen i kategorin ”Konst och underhållning”.
Piano föddes i Genua i Italien år 1937. Byggnadskonst fanns sannolikt i hans blod, då hans familj var byggare. Han tog examen vid det tekniska universitetet i Milano, och påbörjade därefter en karriär som arkitekt, där han initialt blev känd för sina samarbeten med andra arkitekter. Mellan 1965 och 1970 arbetade han till exempel för den ikoniska arkitekten Louise Kahns arkitektbyrå i Philadelphia. Därefter grundade han sin egen byrå tillsammans med Richard Rogers, där han arbetade fram till 1977. Den mest kända byggnaden som duon skapade tillsammans var Centre George Pompidou i Paris. Denna byggnad var inte det enda museum som Piano skulle bli känt för, då han också har skapat Morgan Library i New York och vetenskapsmuseet NEMO i Amsterdam, liksom utbyggnaden av Art Institute of Chicago. Även den första byggnaden som Piano skapade i Norden var ett museum, närmare bestämt Vandalorums konst- och designmuseum i Värnamo. Hans andra byggnad i Norden var Astrup Fearnley-museet på Tjuvholmen i Oslo.
Piano har dock även skapat byggnader av helt annan karaktär. Ett av hans senare projekt, från 2012, är till exempel den skyskrapa i London som kallas The Shard, som är den högsta skyskrapan i EU. Piano har också skapat en skyskrapa i skyskrapornas hemstad, New York, nämligen The New York Times Building, som står på Manhattan.
En byggnad som är vacker på utsidan i all ära, men för de flesta vanliga människor är det dock insidan på våra hem som vi ser den mesta delen av tiden, och som spelar störst roll. Det är till exempel viktigare för de flesta att ha bekväma soffor i sina vardagsrum än att ha en fasad som är utformad enligt det senaste i arkitektoniskt mode. Om man inte håller med om detta finns lyckligtvis arkitekter som Renzo Piano.
